Lever på kärleken!

Man kan bli jävligt mätt på allt ibland! allt blir bara så mycket. Då funderar man över vad som gör att man ändå tar sig framåt. Är det viljan eller envisheten som gör det? Allt liknar ett ekorrhjul. Det börjar o det slutar. Tiden går så jävla snabbt. känns som man går upp på morgonen, går o snyter sig och helt plötsligt är man i säng igen. Men någonstans mitt i mellan så måste det finnas nåt annat som driver en och glömmer. Det måste vara kärleken till livet. Kärleken till min familj. förälskelsen som alltid finns där. Jag lever på kärleken helt enkelt. Det är det som är meningen med livet.

Ledighet=rastlöshet

I helgen är jag ledig och jag känner verkligen att ledigheten börjar övergå till rastlöshet. När man är ledig så ska man ta det lugnt och njuta av det hela. Men jag känner ständigt en rastlöshet som infinner sig hela tiden. Bra tycker en del och tycker att detta kan vändas till nytta. Ok, tycker jag och ser det som en möjlighet till att förkovra mig i saker som inte blir gjorda. Nackdelen kommer när jag ska påbörja nyttan och utöva min rastlöshet. Plötsligt känner jag mothugg som skriker ledighet i nacken. jag tar då ett steg tillbaka och återvänder då till punkten där jag började och andas frenetiskt, kliar mig i naveln och skriker åt mig själv i tysthet. Jag känner mig ledig en stund och känner en harmoni som leker sig in i huvudet på mig. En stund alltså. tre minuter senare känner jag rastlösheten igen. så kan det hålla på. ska det va magsår eller inte. vilken meningen med det hela kan jag inte förstå.

bloggeriet börjar igen.....kanske!

Ska försöka börja blogga lite igen! min torrhet börjar lätta en aning! ser ljuset framför mig och fotsvampen börjar avta! återkommer med lite snitsiga tankar!

Man ska vara glad att man är sig själv. Man ska vara glad över att man har andra än sig själv. Man kan vara glad över att de andra inte är som en själv. Man är mycket gladare om andra kan vara gladare än någon annan. Låter det här rimligt? javisst! synd bara att det ska vara så svårt....att vara lite gladare ändå!

Hur ska jag göra?

Nu är det snart ett nytt år och jag funderar hur jag ska tackla detta. Jag har nästan inte tacklat det året som varit eller det året som var innan. Om jag nu ska tackla året som kommer så måste jag tackla mig själv. För att tackla mig själv måste andra tackla mig och det måste tacklas varsamt. Jag ligger efter massa år som jag inte har tacklat och det känns besvärligt att tackla nästa. Därför tacklar jag året som kommer efter nästa år så har jag det gjort. Nu ska jag fundera och det blir svårt att tackla! nu tackar jag för mig! Gott nytt år!

Tomten är far till alla barnen!

Nu börjar det nalkas jul och jag börjar känna trycket från julstressen. Jag har börjat fundera lite över julens huvudperson våran alles jultomte. En konstig prick det där. En tjock gubbe med enormt stort skägg och en likaså stor nos som för det mesta bara kan utrycka sig i en mening och skrattar lite snuskigt. Barnen älskar denna människa som bevisligen inte finns men som alla föräldrar ändå måste ljuga om varje jul. För han är nog julens mest lögnaktiga person. Vem är då denna älskvärda person? vem vet egentligen! med tanke på hans kroppsform så lever han nog inget Gi liv precis, han slänger nog i sig en och en annan skumrökare. Vår kära jultomte ska ju kunna ta sig ner i en skorssten utan problem, men jag tror att det är nåt skumt med den beräkningen. I själva verket tror jag inte han gör jobbet själv, nejdå! han har sina små tomtedvärgar som hjälper honom och på det viset kan han bemästra sin roll som tomtehallick som för det mesta sitter och skäggfiser och klappar tomtemor på rumpan. Jag undrar ibland om inte tomten egentligen är far till jesus( jag ber alla troende om ursäkt)vår bibliska fader. det är lite märkligt att både jesus och jultomten näms i samma högtid. Kan det vara så att jultomten råkade släntra förbi jerusalem vid en viss tidpunkt och sen råkade stöta på josefs fru maria och sen fick sig en omgång. Nja, det där låter lite otäckt men vad ska man tro egentligen?. På nåt sätt så är han ju en rätt så skön kille, men med tanke på allt rännande runt i alla hus så undrar man ju om han faktiskt är far till alla barnen. Nej, jag tror man får passa sig lite grann. Man kan tro mycket eller lite. Jag blundar och ljuger väl ytterligare en jul för att se mina barns glädje och rädsla för att få träffa gubben med renarana och jag får väl som vanligt gå och köpa kvällstidningen även om den nu funns på nätet. god jul på er.......

förändringar!

Jag har just insett att livet ibland inte blev som man planerade. Men det är ju inget ovanligt. Jag börjar bli van. Det finns olika vägar att gå! the hard way or the easy way. Jag tar alltid den hårda vägen. Varför ska jag göra det lätt för mig. Vem säger att den lättare vägen är bättre än den svårare. Finns det ett öde? Finns det någon som kan säga vad man ska göra eller inte göra. Även om livet inte blev som man planerat så blev livet jävligt bra ändå! Det blev till och med mycket bättre. Det är tur att man tron på sig själv och sina närmaste. Det är tur att kärleken till livet och familjen är större än allt annat. Då är det ju skitsamma vilken väg jag tar. Jag har turen att få hålla mig på en väg! blir bara jobbigt och onödigt med flera. jag tänker inte åka av även om det är halt.