lördag 27 november 2010

Tomten är far till alla barnen!

Nu börjar det nalkas jul och jag börjar känna trycket från julstressen. Jag har börjat fundera lite över julens huvudperson våran alles jultomte. En konstig prick det där. En tjock gubbe med enormt stort skägg och en likaså stor nos som för det mesta bara kan utrycka sig i en mening och skrattar lite snuskigt. Barnen älskar denna människa som bevisligen inte finns men som alla föräldrar ändå måste ljuga om varje jul. För han är nog julens mest lögnaktiga person. Vem är då denna älskvärda person? vem vet egentligen! med tanke på hans kroppsform så lever han nog inget Gi liv precis, han slänger nog i sig en och en annan skumrökare. Vår kära jultomte ska ju kunna ta sig ner i en skorssten utan problem, men jag tror att det är nåt skumt med den beräkningen. I själva verket tror jag inte han gör jobbet själv, nejdå! han har sina små tomtedvärgar som hjälper honom och på det viset kan han bemästra sin roll som tomtehallick som för det mesta sitter och skäggfiser och klappar tomtemor på rumpan. Jag undrar ibland om inte tomten egentligen är far till jesus( jag ber alla troende om ursäkt)vår bibliska fader. det är lite märkligt att både jesus och jultomten näms i samma högtid. Kan det vara så att jultomten råkade släntra förbi jerusalem vid en viss tidpunkt och sen råkade stöta på josefs fru maria och sen fick sig en omgång. Nja, det där låter lite otäckt men vad ska man tro egentligen?. På nåt sätt så är han ju en rätt så skön kille, men med tanke på allt rännande runt i alla hus så undrar man ju om han faktiskt är far till alla barnen. Nej, jag tror man får passa sig lite grann. Man kan tro mycket eller lite. Jag blundar och ljuger väl ytterligare en jul för att se mina barns glädje och rädsla för att få träffa gubben med renarana och jag får väl som vanligt gå och köpa kvällstidningen även om den nu funns på nätet. god jul på er.......

lördag 13 november 2010

förändringar!

Jag har just insett att livet ibland inte blev som man planerade. Men det är ju inget ovanligt. Jag börjar bli van. Det finns olika vägar att gå! the hard way or the easy way. Jag tar alltid den hårda vägen. Varför ska jag göra det lätt för mig. Vem säger att den lättare vägen är bättre än den svårare. Finns det ett öde? Finns det någon som kan säga vad man ska göra eller inte göra. Även om livet inte blev som man planerat så blev livet jävligt bra ändå! Det blev till och med mycket bättre. Det är tur att man tron på sig själv och sina närmaste. Det är tur att kärleken till livet och familjen är större än allt annat. Då är det ju skitsamma vilken väg jag tar. Jag har turen att få hålla mig på en väg! blir bara jobbigt och onödigt med flera. jag tänker inte åka av även om det är halt.

onsdag 3 november 2010

Varje dag!

Det var en gång en man som hade allt. Allt han hade, hade betydelse. Varje dag vaknade han av att det klapprade på fönstret och att fåglarna kvittrade envist. Han satte sig upp och ryckte sig i ena örsnibben för att försäkra sig om att det fortfarande var han. Varje dag öppnade han dörren till verkligheten för att bege sig ut mot nya strider, nya krav och förpliktelser. Det han inte visste var om framtiden fortfarande fanns där. Varje dag satt han på sitt jobb och smuttade på sitt kaffe som var mer grönt än svart. Han sög på bullen från igår, han petade sig i näsan för att som vanligt tro att det fanns något vettigt där. Varje dag var alltid den sista timman på dagen som var den som var längst. Alltid var det något som måste göras eller förkunnas. Varje dag promenerade han hem samma väg som han alltid gått. För varje fotsteg han tog så hörde han ljudet av luft som klämdes ihop och hur det snäste mellan tårna. Varje dag och varje kväll såg han hur mörkret lade sig över dagen som varit. Vid samma tid varje dag och kväll så fällde han en tår, en tår för allt han hade och inte hade. Han var lyckligast i hela världen även om allt var likadant varje dag. Han visste att i morgon blir en annan dag och det gjorde inget att den dagen skulle bli lika hoppfull som alla andra. Varje dag så somnade han i ensamhet men ensamheten var hans trygghet och det kunde ingen ta ifrån han.