vänster eller höger? det är frågan?

Jag har fått ett problem med vad som är vänster eller höger. Det här kan ju kanske verka lite tramsigt att ta upp, men jag tycker att det är viktigt att klargöra. jag brukar då och då ta en liten promenad. I de flesta fall så har jag med mig en barnvagn som sällskap. Jag brukar hålla mig på de gångvägar som man så fint markerat upp. På de här små lederna genom vår stad brukar jag hålla mig på höger sida. Efter en stund så märker jag att folk som går emot mig håller sig på sin vänstra sida och det betyder att jag på ett snällt sätt flyttar på mina paltor och beger mig till min vänstra sida. På den sidan märker jag snabbt att folk även där kommer emot mig som då är deras högra sida. delvis den sida som jag tycker är rätt. men det betyder också att jag på ett snällt sätt en gång till flyttar på mig. Även denna gång till andra sidan. som då är min högra. Så där håller jag på ett tag, på ett slalommässigt sätt. från sida till sida. efter ett tag så blir jag trött och tänker då att jag lägger mig i mitten av gångbanan. Och det gör jag. Efter tio meter så ser jag en figur som liknar en stor gorilla som också lagt sig i mittendelen komma emot mig. det betyder att jag surt men på ett lugnt sätt måste flytta på mig igen. jag gör det, jag vill inte bli övertrampad av en så stor sak. Nu äntligen börjar det bli tomt och jag har hela banan för mig själv. jag andas och flåsar i lättnad. Och då ser jag framför mig en hel flock av folk som täcker hela banan. VAR FAN TAR JAG VÄGEN? VILKET ÄR VÄNSTER OCH VILKET ÄR HÖGER? VAR SKA MAN HÅLLA SIG? JAG GÅR BAKLÄNGES ELLER FRAMLÄNGES! JAG SKITER I VILKET! Nästa gång tar jag bilen! Det finns väl någon mening med det med.....

Ur en fundering!

ibland så känner man sig lite filosofisk. Ibland känner man sig sentimentalisk. Ibland blir man jävligt blödig. ju äldre man blir, ju mer mjäkig blir man. Mellan kräksjukan och slemhostan så undrar man var man är på väg, vilken väg ska man välja?.
Jag vet fan inte, jag tar nog den som glider minst. Man förundras över hur tiden springer snabbare än man själv tänker. Man vill så jäkla mycket på en gång, men man inser snart att man inte pallar trycket. ibland känner man lite av den där äckliga ångesten över att människor gör mer än vad de tänker. det är då man står och ser på med en aning avundsjuka och undrar varför man inte gör samma sak. Jag skiter i vilket! jag är ju jag och jag gör det på mitt sätt. Jag undrar vad det är som ger mig styrkan att vara jag varje dag. Jo! jag har en öm tå! Mina barn!. Mina barn ger mig viljan att vara den jag helst vill vara. det är dom som ger mig inspiration till ett roligt liv. det är där ärligheten är och härligheten. nej, nu går jag och spyr lite mjäkighet och lever det liv jag helst vill leva. det är väl det som är meningen.....