Ur en fundering!

ibland så känner man sig lite filosofisk. Ibland känner man sig sentimentalisk. Ibland blir man jävligt blödig. ju äldre man blir, ju mer mjäkig blir man. Mellan kräksjukan och slemhostan så undrar man var man är på väg, vilken väg ska man välja?.
Jag vet fan inte, jag tar nog den som glider minst. Man förundras över hur tiden springer snabbare än man själv tänker. Man vill så jäkla mycket på en gång, men man inser snart att man inte pallar trycket. ibland känner man lite av den där äckliga ångesten över att människor gör mer än vad de tänker. det är då man står och ser på med en aning avundsjuka och undrar varför man inte gör samma sak. Jag skiter i vilket! jag är ju jag och jag gör det på mitt sätt. Jag undrar vad det är som ger mig styrkan att vara jag varje dag. Jo! jag har en öm tå! Mina barn!. Mina barn ger mig viljan att vara den jag helst vill vara. det är dom som ger mig inspiration till ett roligt liv. det är där ärligheten är och härligheten. nej, nu går jag och spyr lite mjäkighet och lever det liv jag helst vill leva. det är väl det som är meningen.....