Lever på kärleken!

Man kan bli jävligt mätt på allt ibland! allt blir bara så mycket. Då funderar man över vad som gör att man ändå tar sig framåt. Är det viljan eller envisheten som gör det? Allt liknar ett ekorrhjul. Det börjar o det slutar. Tiden går så jävla snabbt. känns som man går upp på morgonen, går o snyter sig och helt plötsligt är man i säng igen. Men någonstans mitt i mellan så måste det finnas nåt annat som driver en och glömmer. Det måste vara kärleken till livet. Kärleken till min familj. förälskelsen som alltid finns där. Jag lever på kärleken helt enkelt. Det är det som är meningen med livet.

Ledighet=rastlöshet

I helgen är jag ledig och jag känner verkligen att ledigheten börjar övergå till rastlöshet. När man är ledig så ska man ta det lugnt och njuta av det hela. Men jag känner ständigt en rastlöshet som infinner sig hela tiden. Bra tycker en del och tycker att detta kan vändas till nytta. Ok, tycker jag och ser det som en möjlighet till att förkovra mig i saker som inte blir gjorda. Nackdelen kommer när jag ska påbörja nyttan och utöva min rastlöshet. Plötsligt känner jag mothugg som skriker ledighet i nacken. jag tar då ett steg tillbaka och återvänder då till punkten där jag började och andas frenetiskt, kliar mig i naveln och skriker åt mig själv i tysthet. Jag känner mig ledig en stund och känner en harmoni som leker sig in i huvudet på mig. En stund alltså. tre minuter senare känner jag rastlösheten igen. så kan det hålla på. ska det va magsår eller inte. vilken meningen med det hela kan jag inte förstå.

bloggeriet börjar igen.....kanske!

Ska försöka börja blogga lite igen! min torrhet börjar lätta en aning! ser ljuset framför mig och fotsvampen börjar avta! återkommer med lite snitsiga tankar!